SaraAnderzon

jag är jävligt bra på att älta det förflutna, för inte på tal om hypa över framtiden. ibland får jag en såndär jobbig klump i magen som gör mig sömnlös om nätterna. tänk om jag inte kommer vara lycklig om 10 år? tänk om jag kommer bli en tråkig tjock ensamstående 3 barns mamma som hatar sitt jobb? tänk om jag hade gjort så här eller så här istället? då hade mitt liv nog vart bra. men nu är det försent. sådana tankar har jag haft hela mitt liv och kämpar med väldigt ofta.
jag kommer ihåg när jag var sisådär 14 år och ville börja i dans. men det var ju försent. åh om jag endå hade börjat när jag var 8. nu när jag är 18 inser jag hur absurt det var. herre gud. jag var ju bara 14 år! samma är det med skolan. jag har aldrig vart dålig men inte ett MVG barn heller. och tydligen har jag i mitt huvud målat upp en bild där mitt liv redan är slut. för jag fick ju inte de supergrymma betyg jag strävde efter.
visst är det bra med mål och drömmar. men att gråta, hyperventilera och få ångestattacker är inte särskilt bra eller roligt för den delen. jag tänker alldeles för långt fram och alldeles för långt bak att jag faktiskt glömmer av nuet, NU. det är ju precis nu jag lever. ska hela mitt liv vara tänk om?...jag måste lära mig att ta dag för dag och njuta att jag faktiskt är 18 år, går i en skitbra skola, har en underbar familj, vänner och helt enkelt har ett BRA liv och inse att inget är någonsin försent.