alla har rätt till sina åsiker, även om jag har rätt och era är helt jävla skruvade
detta var ganska längesen denna koversationen ägade rum, kanske lite mindre än ett halvår sen.
jag och ca 4 andra tjejer sitter på bussen, och på något vis glider vårat samtalsämne in i om homosexuella har rätt till att adoptera eller inte. jag började med att säga att jag tycker att det är förjävligt att det finns så många behövande barn där ute och så många underbara homosexuella par som bara i sina drömmar kan få ett.
jag förväntade mig bara instämningar och kommentarer som "ah fyfan det är förjävligt". men så blev det inte.
en av tjejerna börjar genast att mothugga mig. nä! jag tycker det är helt rätt! fatta vad mobbade dem skulle bli, stackars unge som inte kommer ha en mamma och pappa.
okej. för det första. barn som blir adopterade har inga föräldrar alls och skulle nog vara jävligt tacksamma att komma till ett hem där man har 2 föräldrar som kommer älska en till döds. varför gör man könet till en sån jävla stor grej? det finns föräldrar som drogar, dricker, slår och förgriper sig på sina barn sexuellt och allt möjligt. men dem har ju en mamma och pappa så då är det ju tydligen jätte bra eller?!
för att inte tala om hur många ensamstående föräldrar det finns! där barn bara växer upp med en mamma eller pappa. men jag antar att dem barnen växer upp och blir helt skruvade i huvudet? vad gör det då om en extra mamma eller pappa finns med i bilden?
då kommer den ljöjligaste kommentar jag någonsin hört i hela mitt liv. "ja men det är ju jävligt stor chans att barnet med blir homosexuellt!" vad denna människa precis spottade ur sig kommer nog gå till värlshistoriens dummaste kommentarer.
när ska folk förstå att den läggning man har är inget man kan styra över. man föds med det. det är samma som alla andra. man väljer inte vem man blir kär i. nästan alla homosexuella jag känner har inte alls några homosexuella föräldrar. vissa föräldrar är till och med är väldigt konservativa. visst så kanske barnet med homosexuella föräldrar snabbare accepterar sin läggning. men inte en chans i helvete har barnet större procent chans att "bli" homosexuell.
SÅ nu har jag fått ut lite av min aggro. tillbaka till psykologi arbetet!
jag och ca 4 andra tjejer sitter på bussen, och på något vis glider vårat samtalsämne in i om homosexuella har rätt till att adoptera eller inte. jag började med att säga att jag tycker att det är förjävligt att det finns så många behövande barn där ute och så många underbara homosexuella par som bara i sina drömmar kan få ett.
jag förväntade mig bara instämningar och kommentarer som "ah fyfan det är förjävligt". men så blev det inte.
en av tjejerna börjar genast att mothugga mig. nä! jag tycker det är helt rätt! fatta vad mobbade dem skulle bli, stackars unge som inte kommer ha en mamma och pappa.
okej. för det första. barn som blir adopterade har inga föräldrar alls och skulle nog vara jävligt tacksamma att komma till ett hem där man har 2 föräldrar som kommer älska en till döds. varför gör man könet till en sån jävla stor grej? det finns föräldrar som drogar, dricker, slår och förgriper sig på sina barn sexuellt och allt möjligt. men dem har ju en mamma och pappa så då är det ju tydligen jätte bra eller?!
för att inte tala om hur många ensamstående föräldrar det finns! där barn bara växer upp med en mamma eller pappa. men jag antar att dem barnen växer upp och blir helt skruvade i huvudet? vad gör det då om en extra mamma eller pappa finns med i bilden?
då kommer den ljöjligaste kommentar jag någonsin hört i hela mitt liv. "ja men det är ju jävligt stor chans att barnet med blir homosexuellt!" vad denna människa precis spottade ur sig kommer nog gå till värlshistoriens dummaste kommentarer.
när ska folk förstå att den läggning man har är inget man kan styra över. man föds med det. det är samma som alla andra. man väljer inte vem man blir kär i. nästan alla homosexuella jag känner har inte alls några homosexuella föräldrar. vissa föräldrar är till och med är väldigt konservativa. visst så kanske barnet med homosexuella föräldrar snabbare accepterar sin läggning. men inte en chans i helvete har barnet större procent chans att "bli" homosexuell.
SÅ nu har jag fått ut lite av min aggro. tillbaka till psykologi arbetet!
Kommentarer
Postat av: sara
good speak sillö!
Trackback
